En riktig skönhet, får en att längta till sommaren.

Mvh

Per-Åke

Hej!

 I fredags var jag och pappa lediga från skola och jobb så vi bestämde att ta ett sista flugfiske för i år. Vi packade ner falukorv, senap, yxa och tennstickor i ryggsäcken. vi bestämde att börja fiska vid Laforsen. Då vi kom dit så möttes vi av en annan fiskare som berättade att det mest bara var små harrar som nappade. Vi gick i 10 minuter längs en stig och gick därefter ner till älven, och det var inte det lättaste eftersom bävern hade varit framme. Då vi äntligen kom ner till älven och jag sätter ut mitt högra ben i vattnet för att försöka vada ut en bit så märker jag att det rinner in iskallt vatten igenom vadarna. Går upp på land och synar ett stort hål under knät. Säger det till pappa och han kommer med kommentaren: antingen fiskar vi och du får gå med vatten i ena benet eller så åker vi hem? Jag bestämmer att vi ska fortsätta fiska men att vi ska gå uppströms och testa där. Sagt och gjort, vi klättrar uppför den branta slänten och går tillbaka på samma stig som vi kom. Då vi kommer fram till bilen väljer vi att gå ner och ge strömmen en andra chans. Fortsätter fiska med min fasanstjärtsnymf men det ger inget resultat. Går upp på land för att byta fluga men då föreslår pappa att vi byter plats så då gör vi det. Vi åker till Långstrand och äter en varsin macka i bilen. Vi går igenom skogen en bit och sen börjas klättringen nerför den brantaste slänt jag varit med om. Tanken far igenom huvudet att undrar hur det kommer bli att ta sig upp här sen då...

Vi kommer ner mitt för ön och går ut på den. Vi går längst upp, lägger ifrån oss prylarna och börjar leta efter ved att göra upp en brasa med. Vi hugger loss några bitar från en tjärstubbe och tar lite torrved från strandkanten. Det känns skönt med en värmande brasa. Att grilla en bit falukorv och sen spruta på lite senap och fortsätta grilla korven tills senapen blir varm är bland det bästa jag vet så det slinker ner 3 bitar innan jag knyter på en förtyngd nymf med gulskalle på linan. Pappa vadar rakt utanför oss och jag går upp och fiskar av nacken vid överänden på ön. Händer ingenting så vi går till brasan och äter upp de två sista bitarna. Därefter går jag ut en bra bit och fiskar av en koncentrerad ström som jag tycker ser het ut men händer ingenting där heller. Vadar inåt land och lägger ett strökast i en hölja alldeles intill land och då händer det äntligen någonting. En harr på 25 cm tar min nymf och den får följa med hem. Nu börjar det skymma så vi går in till elden och jag dricker varm Oboy medans pappa dricker kaffe. Vi släcker elden, lämnar ön och börjar klättringen uppför slänten. Det blir inte direkt lättare av att jag har ca 5 kg vatten i högra foten... Då vi äntligen kommer upp blickar vi ut över den fantastiska utsikten. Då vi kommer till bilen vrider jag ur strumpan och häller ut vattnet ur vadarna så det blir en vattenpöl bredvid bilen... Fisket var ju som sagt inte direkt givande men upplevelsen var fantastisk.

Här grillas det korv.

Det har inte blivit några tubflugor än med tanke på att jag ansåg att det var viktigare att städa skrivbordet. Som du ser så var det ganska stökigt...

Jag kom på en finurlig sak för att det skulle bli någon ordning bland alla olika sorters material. Jag tog en stor anslagstavla och spikade i spikar som jag sedan hängde upp alla saker på.

I dag fantastiska 140 m3 i Laforsen och Pegeln visar 122,886.

Skitgrisar har varit framme igen, orkeslösa i uppförsbackar men att bära öl nedför går vist bra.

Fy fan för er som inte kan bära tomma ölburkar uppför.

Så här såg det ut nere vid en annars så fin lägerplats.

Sorgligt

Mvh

Per-Åke

Vattenföringen i Laforsen 196 m3 och Pegeln i Ljusdal visade 123,148.

Nyfikna granen är i och för sig en hemlighet. Men som jag alltid berättar var jag fiskar och med vad.

Här kommer några bilder från platsen.

Vackra hörsfärger har infunnit sig.

Det är bara att suga i sig.

Från nyfikna granen kan man se ända ner till Kölströmmens flottarstuga. Idag när Ola och jag skulle ta ett fiske vid Lillkölhällan visade det sig att bommen på vägen ner till Flottarstugan redan var stängd. Med flera dagars hårt arbete med att fälla timmer har ryggen och benmuskler fått sin beskärda del. En promenad på några kilometer avböjde jag, en tanke om en närmare väg kom upp i huvudet, skylten för jaktpass 1 sexhundra meter längre upp efter Riksvägen. In på den smala skogsvägen, bilen kommer inte att behöva tvättas under på några månader. Småbuskar, ljung och lingonris har skött den delen. Efter någon kilometer kommer vi fram till en liten parkeringsplats. Till vänster några hundra meter ligger in liten stuga. Backar in bilen på parkeringen, Ola och jag byter om till vadare och övrig utrustning. Alldeles bakom bilen går en stig ner mot älven, gissa om den är brant, i och för sig är djävulsbacken vid Hovrahällarnas norra sida brantare . Väl nere öppnar sig Ljusnan, med 196 m3 i sekunden. Många var de platser som jag ville fiska var vadbara.

En kopp kaffe och lite strategisnack Fick mig att börja rota i flugasken, en kort KK nymf med en gul tagg hamnade på tafsen. Ola ville gå några hundra meter uppströms, och försvann runt kröken. Av erfarenhet vet jag att en grundkant finns alldeles utanför där jag sitter. Med laddat flugspö och rätt inställning går jag uppströms ett femtital meter för att nå ut till stengrundet som ligger 15-18 meter ut. Min vana trogen blir det korta kast från början, hinner inte mer än till andra kastet och första harren hoppar och tar KK nymfen på nervägen. Tankarna far igenom huvudet, står det mycket fisk redan innan jag kommit ut till stengrundet, där efter blev det stendött inte en dragning förrän jag kommit ner till en nacke en bit längre ner. Vattnet exploderar och en fin öring rusar ut i älven med min KK nymf, öringen är förbannad på sig själv för att den gick på mitt svek, öringens inställning var att skaka av sig min förrädiska imitation av något matnyttigt. Men till slut segrade min erfarenhet och öringen låg på sida mellan strandstenarna. Hade under resans gång plockat fram kameran för att föreviga en kämpe innan den fick sin frihet tillbaka. Nu börjar det dra i kaffetarmen så jag går upp till min ryggsäck och får en välförtjänt kaffetår.

När jag sitter där kommer Ola ner från sitt fiske, en hyfsad harr hade hamnat i Olas kont.

Berättar för Ola att min granne Kajsas son skulle komma ner till älven för att få sitt jungfru fiske med flugspö.

Medan Ola och jag sitter och filosoferar hör vi hur det knackar i buskarna Kajsas son och kusin anländer. Lite information om förutsättningar, tafsmaterial, och det viktigaste ”en vadarstav”. Min lilla hopfällbara såg kom till användning och snodden från ett par kvarglömda badbyxor fick bli förankringen av vadarstaven.

Sen tog vi en promenad ner till en av ställets hetaste fiskeplatser.

Kajsas son sattes på det i särklass hetaste stället, märk väl att detta var hans första fiske med flugspö över huvettaget. Resultatet blev två harrar vilket jag tycker att är ett bra fiske för någon som inte tidigare fiskat med flugspö. För egen del ser jag en bra framtid med ännu fler flugfiskare i Mellanljusnan. Jag vadade ner ett tjugotal meter längre ner. Här tar jag mer än tjugo harrar som var inom fönstret. Fyra fick följa med hem och kommer att få sin sista färd i gjutjärnsstekpannan, några kokta och stekta potatisar får smaka på gjutjärnsstekpannan. Lite grönsaker och några knäckebrödsskivor, mot stå det den som kan.

………………………………………………………………………………………………………………

Resumé av dagens fiske:

Helt sjukt med huggvillig harr i älven.

På återhörande i den förlängda fiske säsongen.

Per-Åke