När vi sitter i bilen på väg upp för ett dagfiske på en plats som vi hittade i går eftermiddag, där jag miste två stora öringar på eftermiddagen. Vi hade bestämt att fiska av ställe ordäntligt följande dag. Nu var vi på väg till den sträckan, på vindskyddet där det satt en lapp med namnet Öster Långan ett par mil ner från Landsjön på dess norra sida. Vägen ner är inte för bilar med låg frigång, min traktor som jag kallar V 70 för skrapar villigt av mittremsan på vägen, Göran o Bo ojar sig över de stenar som rullar med och för ett hiskeligt oväsen. Lägsta punkten är bensintanken och den tål ett par bulor. Till slut kommer vi ner på en stor gräsyta, säkert ett gammalt timmer upplägg. Vi svänger höger och bort mot vindskyddet.

Vindskyddet var i går upptaget av ett par som Bo funderade lite över vad de gjorde där, han hade fått ögonen på en madrass som var utlagd i vindskyddet.  Och med lite menande blickar till oss, om att vi borde lämna paret i fred med sin högtidsstund.

Felbedömningen redde ut sig i dag madrassen låg kvar på samma plats som i går. Alltså fick jag vatten på kvarnen om turisters förbannade mentalitet att bara kasta allt när det är förbrukat. Lite glädje kände jag i for av att det är inte bara efter Mellanljusnan som skitstövlarna finns.

Bilder nerskräpning efter Långan.

Måste det se ut så här, likheten med Mellanljusnan är slående.

En hel sopsäck med sopor bara kastad vid sidan av vindskyddet.

Göran och Bo har redan bytt om till fiskeutrustning, jag känner fortfarande en mättnad efter gårdagens fantastiska öringsfiske.

Bo hade någon oplockad gås med en större harr sen i går, så han försvann nerströms och Göran vadade upp till övre ändan av strömmen. Vi hade kommit överens om ett fiske på två timmar sedan fika och rådslag. Tog mig gott och väl en timme att komma i ordning, fikade lite och tog några bilder på nerskräpningen, sen tog jag mig ut till den plats där jag varit i öringarna i går.

Stenen med bakvattnet mot andra sidan var svåråtkomlig, Häls skall nymfen läggar en bit ut i snabbströmmen på andra sidan stenen och dras in i lugnvattnet för att sedan hastigt dras ut i den hitre snabbströmmen. Hjälpte inte hur bra jag än lade nymfen inte en kännig. Bo som stod ett hundratal meter nerom mig drog harr på harr men inte av någon större storlek. Tiden bara rusar iväg och jag ser Göran komma nervadande och går upp till vindskyddet. Jag signalerar kaffe till Bo och vadar i land. Bo kommer efter och vi fikar och äter någon macka. Göran säger att det ser mycket bra ut en bit uppströms och vill att vi tar en tur uppöver efter fikat. Jag är lite tveksam men Bo hakar på. Majoriteten bestämmer, det blev en vadning uppströms ca 5-600 meter

På väg uppför Långan mot nya fiskemål.

och sedan in i skogen jag har ingen uppfattning om hur långt vi traskade i skogen men med tjocka neoprenvadare känns det som en ångbastu. Tillslut kommer vi ner till älven, Göran och Bo ger sig iväg uppströms några hundra meter där det är bättre förutsättningar. Här nere gäller mestadels underhandskast, går bara att vada ut någon meter sen blir det tvärdjupt. Jag sätter mig och kollar in vattnet utanför, efter en stund har jag observerat en mängd små puss vak inte mer en lite brytning av vattenytan. Går igenom vad som skulle kunna vara harrarnas byte. Försöker se vad som finns alldeles över vattenytan knappt synliga svävar svarta fjädermyggor, min tanke” nu har jag er” river runt i askarna med vetskapen om att jag delat ut de flesta av mina svarta spolformiga nymfer med en extremt liten röd tagg. Så kommer jag ihåg att jag packat ner lite extra nymfer i ryggsäcken, här i en åttafacksbox ligger de, i tre storlekar, problemet är löst. En 12:a passar, skulle jag tro. Kollar upp på Göran och Bo som drar harr på harr.

Vaken fortsätter här nere hos mig, jag vadar ut till någon meter från djupkanten,

ser ett vak någon meter uppströms mig och ca två meter ut, det blir inte mycket fluglina utanför toppöglan, nymfen landar tafsen stramas åt omedelbart och något tungt går mot botten.

Här har harren givit sig i väg nerströms

Den gick hunt mig ett par gånger innan den gav upp.

Här är slutet nära.

Harren varken går ut eller nerströms den bara står och tjurar, lite mer press och harrens vickande rörelser känns i spöet, nu kan vad som helst hända med så här kort lina ute är alltid risken för att tafsen får ta största kraften av harren, vill få igång harren utåt eller nerströms så jag får flugspöet i mellan och ta upp harrens krafter. Plötsligt ger sig harren i väg nerströms farten bara ökar om jag känner att nu får jag snart bestämma tågordningen. Det här måste vara en ordäntligt stor harr att döma av farten och tyngden. Hade pratat med min dotter för en liten stund sen och hon vill att jag tar hem några harrar för rökning, kanske den här vore något att komma hem med. Som Feldin sa ”sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten” och det ligger nog något i det. Nu har harren vänt och följer med upp mot mig. När jag ser harren i vattnet en bit utanför mig får jag grubblerier, en sådan harr var det åratal sen jag såg, värderar vikten till en god bit över kilot, har varit ute för detta att få någon rökharr tidigt på dagen och tänkt ”släpp tillbaka den det blir fler under dagen” de dagarna blev det inga mer harrar för rökning, så denna harr hamnade i konten. Tar en cigg och ser om jag skrämt övriga harrar som står här ut, men vaken fortsätter, binder om nymfen ifall påfrestningen vari för stor på knuten, har fiskat ut och kasten är ca femmeter när samma sak upprepas, inget våldsamt hugg bara ett tungt dra och harren går mot botten, den här känns ännu större, känner hur linan skavs mot något, harren försöker göra sig fri från min press, så jag lägger på ännu mera press för att få harren att ge sig iväg ut i strömmen och neråt. Lyckas med det konststycket . Hela fluglinan är ute och nu stannar harren, det är ingen idé att som på öring vada ner och lägga sidopress för harrar fortsätter bara att saka sig neröver. Lite tålamod och bra press så brukar harrarna välja att komma uppströms efter ett tag. Efter tiominuter har jag en riktigt stor harr stående intill vadarna, och mycket riktigt den här är verkligen stor, den förra var 53 centimeter, den här är säkert en fyra-fem centimeter till. En så fin avelsfisk får bara inte hamna i någon rök, en stunds övervakning av fiske ser jag den simma lugnt ut i strömmen, och kanske bidra till några tusen nya harrar. Har aldrig varit med om ett sådant harrfiske under mina mer än 50 år bakom flugspöet, tog bortåt 10-12 harrar i storleksordningen 45-55 centimeter och en 7-8 hg: s öring.

Fyra av de mindre harrarna fick göra resan hem till Hovra för rökning.

…………………………………………………………………………………………………………………

Resumé av lördagens fiske:

Tror knappt det är sant, detta får jag nog aldrig uppleva igen.

Att fiskat i mer eller mindre barnkammare har man varit ute för åtskilliga gånger, men vad skall denna dags fantastiska fiske liknas med, ålderdomshem, fel, fel, fel elitpolen kanske?

På återhörande

Återkommer med de nymfer som jag fiskade med senare, bilder och bindbeskrivning.

Mvh     

Per-Åke